Dags att strama upp verksamheten

Idag publicerades den senaste SIFO-undersökningen och det är ingen munter läsning. Minus 2,8 procentenheter och nytt bottenrekord.

Nu är jag i och för sig inte så orolig för detta resultat. Regeringspartier tar stryk av att regera, särskilt om man regerar i minoritet, och den senaste tidens skriverier om Kommunal och Margot Wallström demobiliserar den socialdemokratiska väljarkåren.

Det som oroar mig är hur vi hanterat flyktingfrågan.

Ända sedan valrörelsen vet vi att socialdemokratin tar stryk så länge vi inte har en trovärdig politik som väver samman en generös flyktingpolitik, med våra övriga politik. Våra väljare behöver ett svar på hur politiken för ökad tillväxt, minskad arbetslöshet, bättre skola och så vidare, hänger ihop med vår generösa flyktingpolitik. Vårt budskap blev alldeles för spretigt. Flyktingfrågan gjordes till en moralisk fråga fristående från övrig politik.

Under våren signalerade ett antal kommunpolitiker att sitautionen var ansträngd och att regeringen borde företa ett antal åtgärder. Detta var alltså innan höstens flyktingvåg. Ingenting hände. Nollkommanix. Nada.

Så spolar vi fram till höstens händelser. Ett mycket stort antal människor på flykt söker sig till Sverige. En del för att de flyr för sina liv andra för att söka sig en ljusare framtid. Gränsen mellan de olika anledningarna är suddig.

Man kan konstatera att EUs förmåga att ta hand om situationen är obefintlig. Högerreaktionära regimer rullar ut taggtråd. Resten hoppas att EU tillslut ändå ska kunna göra någonting. Toppmöte på toppmöte avlöser varandra, utan tillräckliga resultat.

I Sverige vädrar olika krafter morgonluft, alltifrån de främlingsfientliga, de högerreaktionära till de som rent allmänt vill sätta politiska käppar i hjulet för regeringen.

I september håller Stefan Löfven ett tal på Medborgarplatsen i Stockholm. Vid den tidpunkten var opinionen fortfarande upprörd över Alan, den döde pojken som spolades upp på land och den bild som kablades ut. Bilden av talet var en regering som inte såg de problem som kunde ligga framöver, med behov av restriktioner. Läser man talet ser man en koppling mellan EUs ansvar och våra möjligheter att som nation ta vårt ansvar. Men så värst tydligt är det inte. Fokus i talet ligger på att vi i Sverige ska vara stolta över att vi kan ta emot så många flyktingar.

Och fortfarande är flyktingfrågan endast en moralisk fråga, frikopplad från regeringens övriga politik.

De som vid denna tidpunkt förordade restriktioner möttes med ogillande. Det var inte det Sverige vi ville bygga som socialdemokrater. Förmodligen var de som drabbades av bannbullan ganska nöjda med det, allteftersom socialdemokratin målade in sig i ett hörn där det politiska priset för att ta sig ut skulle bli högt.

Så börjar de riktigt stora problemet i slutet av hösten. Nu ändras tonen. Möjligen kan man säga att innehållet inte ändras i socialdemokraternas budskap. Hela tiden har det sagts att det finns en gräns för Sveriges möjligheter, att det måste vara ordning i flyktingmottagande et cetera. Men från att ha varit en brasklapp, en friskrivning i små bokstäver, blir det nu huvudbudskapet i feta versaler.

Det som verkar ha varit regeringens huvudspår, att få EU att ta ett större gemensamt ansvar, visar sig inte hålla. Taktiken att inte stöta sig med EU under förhandlingarna har uppenbarligen inte fungerat.

DN-debatt skriver idag Stefan Löfven och Åsa Romson om hur man ska förbättra nyanländas integrering. Det är ett bra initiativ. Till slut kopplas flyktingfrågan ihop med övrig politik. För om talet om att vi ska ha en generös flyktingpolitik hade parats med politiska initiativ så hade vårt opinionsläge idag förmodligen varit bättre.

Men ledningen för socialdemokratin valde att sjunga med änglarna några månader och glömde den politiska helheten, färdriktningen. Resultatet är nu att vi tar stryk av både de som vill ha en generös flytkingpolitik och de som vill ha en mer restriktiv sådan.

På kommunal nivå finns det gott om socialdemokratiska politiker som förmått möta utmaningarna och att hantera situationen. De har under lång tid efterfrågat åtgärder för att underlätta flyktingarnas etablering med bostad, skola och arbete. Det har presenterats en mängd förslag på åtgärder som regeringen kunnat genomföra. Därför är det en ödets ironi att regeringen skyller på kommunerna när man inför olika restriktioner, åtgärder som främst genomfördes för att hjälpa statliga Migrationsverket.

Samtidigt är regeringen skicklig på det som är traditionell socialdemokratisk regeringspolitik. En mängd vallöften infrias och klyftorna i samhället minskar. Men detta är svårt att synliggöra när fokus ligger på flyktingfrågan.

Det är dags att strama upp verksamheten. Och då menar jag inte en ny kampanj eller nya ”fräscha” utspel. Här krävs rejäla krafttag för att återta det politiska initiativet. Det handlar om strukturella förändringar. ”Business as usual” är inte ett alternativ om vi vill ha en rimlig chans att vinna nästa val.

Det här inlägget postades i Politik, Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s