Jag blir så förbannat trött på att prata om SD

Den senaste tiden har den politiska debatten i Sverige handlat om SD. Inte hur vi ska få fler jobb, hur vi ska hantera klimatproblemen, hur vi ska fixa den svenska skolan, hur vi ska fixa bostadspristen. Nej vi har pratat om SD. Vad de gör, vad de tycker och vilken etikett som är lämplig att sätta på SD.

Kan vi sluta nu?!

Jag bor i nordöstra Göteborg. Mina grannar kommer från hela jordklotet. I Hemköp finns alla möjliga människor. Det är ett myller av olika språk. Jag trivs här. Det är min stadsdel och mina grannar. Men om man ska bo tillsammans, människor med olika bakgrund och erfarenheter, en del med krigserfarenhet, andra som flytt för sina liv och en del som kom hit för att jobba på Kulan, så nog fan får man anstränga sig för att det ska fungera. Att bo tillsammans med människor som inte är som jag kräver en del. Och visst blir jag förbannad på någon som inte följer de regler i kön som jag tycker man ska följa. Jag inbillar mig att jag därvidlag inte är särskilt unik.

Ett samhälle där människor kommer från jordens alla hörn kan bli ett rikt samhälle. Men det kommer inte gratis just därför att vi lätt blir förbannade på dem som inte är som vi själva är. Detta kan ingen politik i världen ändra på. Vad vi däremot kan ändra är allt det där som skapar rädsla, otrygghet och känsla av att inte få vara med eller behövas. Hög arbetslöshet, bostadsbrist eller undermåligt underhåll, nedgågna samhällen, nedläggning av samhällsservice som vårdcentral, försäkringskassa mm, gör det svårare att stå ut med det som är olika. För en del människor verkar det bli så outhärdligt att man söker sig till SD.

Under de senaste åren har det från tid till annan ordnats seminarier om SD och deras skumma förflutna och problematiska nutid. Olika föreläsare åker land och rike kring för att uppamma det antirasistiska motståndet mot SD. Jag har givetvis ingen annan åsikt än att SD är ett rasistikt parti och förmodligen också fascistiskt. Men tanten framför mig i kassakön på Hemköp kommer fortfarande att vara rädd att gå hem på kvällen och blir förbannad på killen framför sig i kön som trängde sig. Hennes rädsla för det nya kommer inte att försvinna med ett seminarie till om SDs fascism. Unga män i glebygd som ser livet försvinna i tröstlöshet kommer inte att skylla sin belägenhet på något annat bara för att vi har ett seminarie till om vilka nazistiska organisationer olika företrädare i SD varit med i förr. Inga av dessa gruppers problem kommer ifrån att vi tar emot flyktingar som flyr för sina liv och inga av dessa gruppers problem kommer att lösas om vi tar emot färre flyktingar.

Så kan vi sluta prata om SD nu? Så förtvivlat intressanta är de inte.

Kan vi istället börja formulera politiska lösningar om ur vi hanterar de problem som uppstår ur människors otrygghet, arbetslöshet och ur ökande klyftor i samhället? Jag tror att det handlar om mer kraftfulla åtgärder än de vi hittils presterat. Hade vi varit bättre hade inte SD fått sina röster. I det kommande extra valet finns det goda möjligheter att triangulera de frågor som gör att SD frodas och vrida dem, inte till en fråga om vi och dem som SD vill, utan till en fråga om arbete och ett värdigt liv för alla i hela Sverige.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s